The Birds

Denna gång är jag inspirerad av en klassiker från filmvärlden – Alfred Hitchcocks “Fåglarna”. Flere gånger den gångna månaden har en stor flock med kajor kretsat överom kyrkobyn i det gråa höstlandskapet – kunde helt enkelt inte låta bli att försöka mig på en rörlig bild av flocken i Hitchcock-anda.

Små små tecken av den annalkande vintern har vi igen kunnat skönja under de gångna veckorna. Gråheten och bristen på ljuset har varit överväldigande. I skrivande stund faller stora fuktiga snöflingor ner på marken och lyser upp landskapet en aning. Plötsligt blir allting som en annan värld då ett vitt duntäcke lägger sig över allt grått och daskigt. Den första snön har nog alltid en viss magi med sig…

Tällä kertaa olen löytänyt ensimmäiseen kuvaan elokuvamaailmasta – Alfred Hitchcockin “Linnut” -elokuvasta. Monta kertaa kuluneen kuukauden aikana suurehko naakkaparvi on kierrellyt kirkonkylän yläpuolella. Oli siis pakko yrittää omaa näkemystä tuosta klassikkoteemasta.

Pieniä talen tulon merkkejä on ollut havaittavissa viime viikkojen aikana. Harmaus ja valon niukkuus on ollut vallitsevaa. Juuri tällä hetkellä kun kirjoitan tätä, ulkona putoaa maahan isoja märkiä vilttitossuja ja maisema saa kevyen valkoisen peitteen. Ihan kuin uusi maailma avautuisi edessämme kun valkoharsoinen lumipeite peittää alleen kaiken harmaan ja likaisen.

  The first image in this post in inspired by the Alfred Hitchcock movie “The Birds”. Many times the last weeks a large flock of western jackdaws have been circling above the village. I could not resist trying to make my own vision of this theme…

Tiny signs of the upcoming winter is in the air, but very late we are this year indeed. The grey tones and the dirt has been dominant. In this writing moment outside is falling big white and wet snowflakes, almost like glowes, painting the landscape in white. There is some kind of magic about the first snowcover every year – it is like the landscape is transformed to something new.